stunder av lycka

Folk som lurar en hel omgivning är ett geni, gör inte det då alla oss till genier?

Ja, vad ska jag skriva om gårdagen?
Ska jag skriva om den urgoda maten emma gjorde?  Ska jag skirva om hur carolin blev full och sedan drack 700 glasvatten bra för att "emma ska gilla mig"?   Ska jag skriva om när jag och carolinkämpade oss upp för maslows behovstrappa?  Ska jag skriva om att jag och sandra var från stokholm? Ska jag skriva om min despration om att få tag på ellen?  Ska jag skriva om chokladkakan som vi åt?  Ska jag skriva om mitt o emmas mys-pys? Ska jag skriva om att carolin pratade med (lärar) johan i telefon? Ska jag skirva om att vi har beställt tatueringstid hos "marko"?  Ska jag skriva om min och sandra promenad ner till stan? Eller om järnhammars stöningar? Ska jag skirva om fridas nya skor? Ska jag skriva omkevin, födelsedags barnet?

eller ska jag helt enkelt skirva om att folk tar så jävla allvarligt på saker. För vi är ju mänskliga,right?
Folk förväntar sig saker, jag gör det. Ska man inte då vara ärlig?

Eller ska man vara egoistisk?

Men frågan är... Om  vi är  fyra och tre personer vill göra en sak, och två väljer att göra det. Är det vi eller hon som är egoistiska då?
I vanliga fall är det hon. Inte i detta, för denna dag skulle firas för henne. Hon skulle vara i centrum, därför var det  vi som var egoistiska.

Så, vad ska jag skriva. Ska jag kanske skriva förlåt? Ursäkta, det var inte meningen.
Det enda dilemat var att det faktiks var meningen. Inte att såra någon, utan att vara egoistisk. Att göra det jag ville. Det var min mening.

Och ja, jag säger förlåt.  Jag är en bitch. Jag erkänner det. Men jag blir inte bitchig utan andledning, så den andra frågan är: Tänker du erkänna?

I helhet hade jag en roligkväll. Dagen var jättemysig tripp till göteborg. Kvällen är var mysig o rolig hemma hos emma. Missuppfattningen kom emellan men under natten fick jag och sandra det kul tillslut.
I dagens ära har vi bott i mysbyxor och skrattat oss igenom ica. IDOL & O.C har underhållt oss. tack.

Min tredje fråga är, varför tar jag  det så jävla allvarligt?
Antagligern för att jag hade reagerat likadant.

God Morgon!

Inatt kom min konstiga halsont tillbaks, jag trodde min hals blödde. AJ!
Dock är inte jag sjukast, emma den stackaren är jättesjuk. Hoppas hon blir bättre till fredagen, då ska vi ju se Håkan. EMMA KRYA PÅ DIG ORDENTLIGT!


Sandra kommer hit snart, hon får hålla mig sällskap. Jag behöver mer film, men har inga pengar.
Jag får överleva. Jag kommer överleva : )
...usch det är natten jag kommer vara rädd för, det är då halsen kommer igång!
 dumma hals, dumma dumma hals.
Det sjuka är att min hemmaEmma också har fått tillbaks sin halsont i förrgår.Vi tror att vi håller på att förvändlas till greker eller något, det var på grekland vi blev sjuka.
attans, jag saknar henne.





Nu ska jag se på Ondskan, hade bra allesammans !
Shipp o hej.

Jag satt och kollade igenom gamla arbeten, och jag blir kär i tusen olika saker som jag har gjort.  Här är ett utdrag ur "Verklighetens trasdockor"

"...
Berny är långt ifrån ensam. Det är fler än hon som jagar livet eller som Linda Johansson, psykiskt sjuk och gästkrönikör på aftonbladet skrev:

- Vi skriker på hjälp, för vi vill också förstå varför livet är värt att leva.

Har någon glömt bort att berätta för dem varför livet är värt att leva,

Skrik, detta eviga skrik som de talar om. Hör inte omvärlden dem, borde de kanske dämpa sin egen musik. Kanske borde lyssna, kanske har de något de vill säga. Något vi borde höra.

Om vi bara är tysta för en sekund, om vi bara blundar och koncentrerar oss ordentligt kanske vi hör dem.

Vem vet kanske, kanske är det faktisk de som vet vad som borde göras för att rädda dem.

Låter inte det logiskt?

Jag säger som Linda Johansson

"… Jag ber er så vänligt att slå av mute-knappen från oss, lyssna, och gör någonting åt hela skiten! "

Låter som en bra början.

Jag upprepar:

Bara pausa er egen musik, det här tar bara några minuter.

Sen kan ni trycka på "play" igen.
"

Nu har jag röstat, puh. Nu slipper jag tänka på den saken mer.
Pappa skickade ner min röstlapp  för några dagar sen och jag hade inte kollat i kuvertet förren idag... Pappa hade skickat med en lapp/brev. Längst ner på lappen hade pappa skrivit ett citat:

"Att sakna några av de ting man önskar sig,
är en absolut nödvändig del av lyckan"

Jag vet inte vad ni tänker, jag vet inte hur känner. Jag är allt för blind inför mina egna känslor.

Ibland värker det inom mig, jag tror det är en räddsla. Något att förlora er, jag har ju just hittat er.

Jag har fått er dit jag vill, ni har kommit långt, jättelångt.

Ni bor inom mig. Där allt bultar och slår. Där det aldrig är tyst, ni kan se celler tuta förbi. Ni kanske vet vilket ställe jag talar om.

Ni får mig att känna mig speciell, ni får mig att känna mig levande.

Dagen jag ska lämna er kommer göra ont. Eller dagen ni ska lämna mig ?

Att inte träffa er på dagarna, att inte höra era röster... att veta att ni inte kommer vakna på samma ställe som jag. Det är smärta, det är en räddsla som jag äger. Vill ni ha den?

Än är det långt kvar, det är dagar, det är nätter. Vi kommer vakna på samma ställe ett bra tag till, men sen när det är slut?

Är allt slut då?

Ska mina skämt bli tysta, ska mina skämt inte betyda något. Ska jag inte vara med er längre?

Vi alla kommer få en vardag att gå in i, vi kommer få en värld att besegra. Vi kommer att ha fester att bli fulla på. Utan varandra, långt ifrån varandra. Ställen där vad den andra gör inte existerar.

Jag gråter nästan, jag tänker. Tänker på att gå igenom detta igen, jag är trött att lämna de jag älskar. Orkar och vill inte gå igenom det igen. Tårar, kan såna ta slut?

Vart beställer man nya, emma vet du det ? Snälla berätta för mig.

Jag vill ha några på lager. Bara för att, bara om...

Ett dag utan er, ett år utan er, ett liv utan er. Finns det? Kommer det att fungera, vilka ska jag berätta mina drömmar för ? Vilka ska jag krama, vilken kommer vilja krama mig?

Allt löser sig, allt fixar sig, det vet jag. Jag har redan gått igenom detta, jag har redan gråtit. Jag har redan lämnat ett liv bakom mig. Jag har släpat in ett nytt, ett nytt som jag älskar.
Jag älskar, älskar, älskar.

Mitt liv jag lämnade finns kvar, jag har mina rötter där. Det kommer alltid finnas kvar, kanske därför rädsla därifrån var mindre. Vad jag minns ialla fall.

Här, med er. Er har jag inga rötter med, jag har endast tre år. Tre år, det är så lite, det är för lite. Jag vill inte lämna er, inte nu när vår tid tillsammans bara har börjat.

Jag är inte redo, jag vill inte kliva in i någon annans vardag. Snälla låt mig vara kvar i eran... jag ber er ! Jag vill inte hitta nya vänner, jag vill inte hitta en ny stad. Låt mitt liv var!

Rör det inte, förstör det inte. Snälla...

Hur gör ni, hur gör ni när framtiden kommer för närma? när gårdagen blir osynlig. Hur gör ni när ni är rädda ?

Jag vill nog lägga mig ner... bara glömma att jag någonsin dök upp här.

Jag ångrar att jag flyttade hit, jag ångrar det allt för mycket. Jag vill inte lämna er, fattar ni inte det! Jag orkar inte, jag orkar inte, jag vill inte.

Min dröm då ? Min dröm att bli utbildad. "Det är bara tre år"

Bara tre år ? Det är vad mitt liv med er har varit. Bara tre år.

Ska jag vänta ett liv till, innan jag ska klampa tillbaks till ert.

Kommer ni ha plats för mig ? Kanske kommer ni glömt, har ni glömt mina skämt?

Om jag inte hade flyttat hit, hade jag inte träffat er. Jag hade bara haft en tid framför mig, jag skulle bara ha haft en nyfikenhet som kittlade i nacken. Nu har jag något mer, nu kommer jag ha ännu en saknad att bära i bröset. Räcker det inte med det jag redan har?

Varför ska den bli tyngre, varför måste den bli större?

Min familj, mina rötter är inte här. Natalie, min andra halva är långt bort. Hon jag var så rädd att flytta ifrån, hon jag fortfrande kan gråta över. Att sakna henne gör ont, smärtan jag känner nu är detsamma. Smärtan blir inte mindre, den bara väljer att inte synas så mycket. Den väljer att inte dyka upp hela tiden. Det är väl det man kan kallar att bli van?

Mina rötter är långt härifrån, precis som ni kommer vara...

Kommer ni bli något jag tittar tillbaks på och förösker minnas... vad var det nu hon hette, hon den som var blond ? jo, hon färgade ju håret sen till mörkt. Sandra var det väl?

Ska det bli så, kommer jag dränkas i min nya vardag. Kommer ni försvinna med vinet i slasken?

Snälla låt det inte hända, låt mig bo kvar här. Gör mitt år till en evighet. Jag är beredd på att möta evigheten. Bara om jag är tillsammans med er. För ni kommer väl hålla om mig?

JAG ORKAR INTE, JAG VILL INTE, JAG ÄR RÄDD!


Jag vill inte förlora er, jag vill inte flytta. Jag vill inte hitta ett nytt liv, jag vill verkligen inte.

Jag vill inte, när fan ska jag fatta... Jag är tydligen inte gjort av stål, eller något annat coolt.

När ska verkligheten infatta mitt sinne, vilket datum ska jag bli sinnersjuk?

Carolin, du kanske har det uppskrivet i din almenacka?

Varna mig, låt mig veta. Jag vill vara förberedd. Tårarna som jag ska beställa ska ju användas. Right?

Jag är inte starkt, jag kan inte flyga...

Jag vill inte ha ett tomtblad. Jag har just börjat anteckna på det jag just fått...

Att älska ska vara svårt. Jag förstår, låt mig inte nå verkligheten. Låt mig inte inta en ny vardag.

Spräng mig, spräng allt som finns omkring.

Låt mig försvinna, in någonstans där ingen hittar mig.

Sudda ut mina minnen, jag orkar inte.

Jag orkar inte , vill inte, snälla glöm inte bort mig.

Snälla älskade vänner, glöm inte mina skämt.

Jag är rädd, jag älskar er...

...jag är så jävla rädd att lämna er.

Man blir verkligen dum i huvudet av att sitta i skolan länge.
Min lust att höja musiken så den hörs i salen är mycket hög, att vilja kasta mig upp på databänkarna och bara dansa är ännu större och att ha ett glas vin i handen samtidigt är störst!

Från att vara glad till att ramla ner på botten kan gå på endast en sekund. LIVET LEKER SKAKA RUMPA MED DELL DATORER!
då är livet allt farfylld och fingrarna dansar över tangeterna.

Dock blir skolpluggande en historia att placera brevid hitlet & co. Jag vill nog inte plugga,
eller så är lusten att dansa på borden större.
jag har inte bestämt mig än.

något jag vet är att jag har vart hungirg, men känslan har lämnat kroppen och fyllits ut med något konstigt socker begär. Jag tror dock inte på något vidare forskning på godisfronten, för jag har köttfärs hemma som väntar. ohhh

Tänker man efter är onsdagar en bra dag. Vanligtvis brukar jag tycka att onsdagar är de mest meninglösa dagen i veckan.
Den bara finns det för att gränsa mellan veckan.
Mån o tisdagar är tråkiga dagar. Bara för att det är så lååångt till helgen.
Tors-fredag är bra dagar. Då vet man att helgen närmare sig.

Stackan onsdagen bara finns där, för att fylla ut veckan. MEN utan den hade inte gränsen funnits, och hur skulle man då veta vilka dagar man ska hissa eller dissa?
HEJA ONSDAG!

nu kom darin in i mitt hvuvud, och nej inte som en naken pojk utan hans musik spelas. Han gnäller lite, men det är rätt sött. Typ "darin-sött" .

Undrar om jag är darinsöt? Tror inte det, jag är nog microvågsungsöt. OCH det är posetivt.


jag är söt,söt,söt meninglsöst söt. Sötaste av alla. Jag är nog världens sötaste tjej, kille med för den delen. Jag är nog så söt att tandläkaren för höjd månadspeng.
Och alldels för söt för att stänga in mig o min söthet i byggnad bredvid stinkande containar

Jag borde göra något med mitt utsseende, är man så söt som jag...
Ska man inte slösa bort sitt utessende i borås, mitt liv ska bara i peking. Eller kanske oslo. Jag har hört att folk är fula där, där skulle jag passa in. Enabrt för att jag är så fruktansvärt söt, sug på den suckers!


Jag ska genast sluta snacka sötprat och börja fundera på livet stora fråga:
- Var helvete hittar man vin någonstans på lbs?

Jag ska forsätta mitt bloggliv med att skirva om kroppen, vår bästavän och fiende.

Bästavän bara för att han håller en uppe och håller ihop alla kroppsdelar. För tänk vad jobbigt det skulle vara annars, typ om man vaknade upp på morgon " Fan, jag har ju carolins magsäck inuti mig idag"
och jag hatar räkor, och carolin älskar räkor. Fy, jag skulle nog inte vila ha hennes magsäck.

fiende bara för att man inte kan byta ut kroppsdelar, man kan inte ens forma om dom. Inte ens lite grann
och ärligt talat, hur många gånger har man inte bara hatat han för det? Jag har nog gjort det
minst tretusenåttisju gånger.

MEN allt går att fixa. Till och med formen på din bästavän. Jag ska inte göra ett utlägg om att jag vill ha större och underbart vackra bröst  (mina är säkert skiiiitsnygga men de har liksom inte bevisat det för mig ...ännu) , utan istället ska jag skirva om varför jag tycker det är okej att trixa med ditt original.

Helst skulle jag vilja skrivit och TYCKT att alla är jättefin och att man ska älska sig själv.
FÖR DET SKA MAN.
man ska sopsortera med, och man ska alltid stänga av duschen när man schampoonerar in håret med.
jag är samhällets tjvu på några såna punkter.


Jag tycker inte man ska klaga på saker, ting eller inte ens dig själv. (Det finns mycket mer i vårt liv att grubbla över ). Är det något fel, FIX IT!
Gör något åt det, sitt inte framför mig och spy ut varför du är så jävla ful.

För jag kommer antagligen inte se de fula som du ser. Jag har en helt annan uppfattning om dig och ditt yttre.  Sitter du framför mig och kan säga sådna saker är du antagligen en vän till mig. Och vänner tycker man om, och just därför tycker jag att du är vacker. Precis som du är. Sött.

För mig lyser din insida ut, som en spegel av ditt inre. (så är det väl för alla?)  Precis som om en snygging visar sig vara ett äckel, wips. Han ser nu ut som ett äckel.
Våra åsikter om en personens inre  förändrar synättet att se till dens yttre.

Det bästa skulle då vara att bli bästa vän med alla på hela jorden, då skulle alla tycka du var söt.
Men den hypotesen funkar inte. Din mobil får inte plats med så många nummer.

Bli bästa vän med dig själv, DÅ kommer du att vara nöjd med ditt yttre. Du kommer antaglien inte vila skära eller tatuera in något på eller i dig.
Då behöver du inte heller bry dig om kläder eller hygien. Du har din bästa vän, du behöver inga fler.
Vem bryr sig om tanten på ica tycker du stinker? Eller om polisen säger åt dig att det är emot lagen att gå naken. HEY, jag överdriver jämt, attans.

Jag är inte naken hela dagarna och inte heller bästa vän med fiende. min kropp.
Han ser alledels för kosntig ut, ibland. Ibland är han de snyggaste som finns.

Jag vill tatuera mig, jag ska tatuera mig. Varför?
för det är snyggt och en kul grej.
räcker det?  eller är jag för ytligt nu?

"kul grej" En kul grej är att kasta grädde på någon klockan tre på natten, eller busringa till telia och fråga om sin sjukförsäkring. Det är "en kul grej".

en tatuering kommer vara en kul grej tills jag sover i kistan. "Ska du inte tänka igenom det mer?"
- livet blir inte så jävla allvarligt om du inte gör det  till det.

Jag är inte någon allvarliga perosn. Det kan jag säga trots att mitt mål i livet är att rädda männsikor.  Bara för man har allvarliga mål , gör det då till en allvarlig perosn? (cissi, kan inte allvarliga personer göra tatueringar? Kan inte en allvarliga person också vara Unga&Dumma?)

Om det gör det, då är jag gärna en allvarliga perosn. För mig spelar det ingen roll vilken roll jag har i dina ögon... bara så länge som du använder DIOR ögonskugga.

Javisst, visst sabbar vi våra original. Världen kommer aldrig bli sams med sin kropp.
Vi leker en annan lek, vi leker doktor och botar vårt sinne. Lurar våra ögon.

Men vi blir skitsnygga.
Det är ju trots allt du som ska vara nöjd över den person som tittar tillbaks från spegeln.




(och det komiska i detta inlägg är jag kallar min kropp för "han". )

Hej!
Denna vecka skulle mitt bloggande handla om uppkörning. Det skulle vara mina tankar om det ämnet, kanske skirva hur jag tror det kommer gå för sandra, eller kanske hur irrterande det är med folk som övningskör. Jag skulle skirva om det i allmänhet , bara nämna det i en mängd ord.  

Det var vi hade bestämt, det var så reglerna skulle vara.


Det första jag kommer göra i mitt nya bloggliv är att skita fullständigt i den reglen. Varför?
Inte alls för att jag är elak och ful. Utan för jag helt enkelt har något mycket vackrare och underbarare att tala om.

Emma, älskade älskade emma. Jag har just läst klart det du skrev om och till oss.
Jag log, jag log hela vägen tll sista ordet. Mitt leende bredde ut sig i hela ansiktet och nådde typ ändå in till tarmen. Och jag skrattade, högt och generande. Jag skrattade inte åt det du hade skrivit utan av renlycka.

Lycka att se att kärlek kan beskirva med enkla ord, att se att de kan läsas och förstå. Jag skrattade kanske lite för att gömma de tårar jag fick i ögat.

Tårögt, ett oerhört fint och känsligt ord. Det betyder att jag blev berörd utav det du skrev. Blev jag verkligen så berörd?
Av ord som föddes klockan två på natten, som skrevs ner av ren trötthet. Ja, det blev jag.

Det är när man kan vara trött, grining och helt utlsgaen, och ändå vilja? vara kvar.
Att man orkar med personerna omkirng en. Och det gör du...
Precis som du nämde, "cissi du är den jobbigaste jag känner"
och att veta att någon faktiskt står ut med mig trots alla odds. Det är inte kärlek för mig, det är så jävla mycket mer. Det är någt annat, det är... det är... jag vet inte vad.

men vad det nu är, så var det garanterat det jag skrattade åt.
Av ren lycka. Kärlek är att vara osäker, att ständigt tänka "är jag värd detta?" . För det är väl när man har blivivt trygg i sin kärlek den förlorar sin glans?


Emma, du är en person som har borrat in dig i mitt hjärta, som har krypit in i min tarm. Du är en del av mig, och då menar jag inte en av den jobbiga delen. Utan du är en av mina vackraste delar.


Och som Fredrik Virtanen avsluar sin bok "olycklig kär i ingen speciell" tänker jag avsluta mitt första blogginlägg.

"Att vara kär , är att vilja vara med någon hela tiden"