Jag sysselsätter mig själv.
Jag satt och kollade igenom gamla arbeten, och jag blir kär i tusen olika saker som jag har gjort. Här är ett utdrag ur "Verklighetens trasdockor"
"...
Berny är långt ifrån ensam. Det är fler än hon som jagar livet eller som Linda Johansson, psykiskt sjuk och gästkrönikör på aftonbladet skrev:
- Vi skriker på hjälp, för vi vill också förstå varför livet är värt att leva.
Har någon glömt bort att berätta för dem varför livet är värt att leva,
någon måste glömt bort dem.
Skrik, detta eviga skrik som de talar om. Hör inte omvärlden dem, borde de kanske dämpa sin egen musik. Kanske borde lyssna, kanske har de något de vill säga. Något vi borde höra.
Om vi bara är tysta för en sekund, om vi bara blundar och koncentrerar oss ordentligt kanske vi hör dem.
Vem vet kanske, kanske är det faktisk de som vet vad som borde göras för att rädda dem.
Låter inte det logiskt?
Jag säger som Linda Johansson
"… Jag ber er så vänligt att slå av mute-knappen från oss, lyssna, och gör någonting åt hela skiten! "
Låter som en bra början.
Jag upprepar:
Bara pausa er egen musik, det här tar bara några minuter.
Sen kan ni trycka på "play" igen.
"