stunder av lycka

Jag vet inte vad ni tänker, jag vet inte hur känner. Jag är allt för blind inför mina egna känslor.

Ibland värker det inom mig, jag tror det är en räddsla. Något att förlora er, jag har ju just hittat er.

Jag har fått er dit jag vill, ni har kommit långt, jättelångt.

Ni bor inom mig. Där allt bultar och slår. Där det aldrig är tyst, ni kan se celler tuta förbi. Ni kanske vet vilket ställe jag talar om.

Ni får mig att känna mig speciell, ni får mig att känna mig levande.

Dagen jag ska lämna er kommer göra ont. Eller dagen ni ska lämna mig ?

Att inte träffa er på dagarna, att inte höra era röster... att veta att ni inte kommer vakna på samma ställe som jag. Det är smärta, det är en räddsla som jag äger. Vill ni ha den?

Än är det långt kvar, det är dagar, det är nätter. Vi kommer vakna på samma ställe ett bra tag till, men sen när det är slut?

Är allt slut då?

Ska mina skämt bli tysta, ska mina skämt inte betyda något. Ska jag inte vara med er längre?

Vi alla kommer få en vardag att gå in i, vi kommer få en värld att besegra. Vi kommer att ha fester att bli fulla på. Utan varandra, långt ifrån varandra. Ställen där vad den andra gör inte existerar.

Jag gråter nästan, jag tänker. Tänker på att gå igenom detta igen, jag är trött att lämna de jag älskar. Orkar och vill inte gå igenom det igen. Tårar, kan såna ta slut?

Vart beställer man nya, emma vet du det ? Snälla berätta för mig.

Jag vill ha några på lager. Bara för att, bara om...

Ett dag utan er, ett år utan er, ett liv utan er. Finns det? Kommer det att fungera, vilka ska jag berätta mina drömmar för ? Vilka ska jag krama, vilken kommer vilja krama mig?

Allt löser sig, allt fixar sig, det vet jag. Jag har redan gått igenom detta, jag har redan gråtit. Jag har redan lämnat ett liv bakom mig. Jag har släpat in ett nytt, ett nytt som jag älskar.
Jag älskar, älskar, älskar.

Mitt liv jag lämnade finns kvar, jag har mina rötter där. Det kommer alltid finnas kvar, kanske därför rädsla därifrån var mindre. Vad jag minns ialla fall.

Här, med er. Er har jag inga rötter med, jag har endast tre år. Tre år, det är så lite, det är för lite. Jag vill inte lämna er, inte nu när vår tid tillsammans bara har börjat.

Jag är inte redo, jag vill inte kliva in i någon annans vardag. Snälla låt mig vara kvar i eran... jag ber er ! Jag vill inte hitta nya vänner, jag vill inte hitta en ny stad. Låt mitt liv var!

Rör det inte, förstör det inte. Snälla...

Hur gör ni, hur gör ni när framtiden kommer för närma? när gårdagen blir osynlig. Hur gör ni när ni är rädda ?

Jag vill nog lägga mig ner... bara glömma att jag någonsin dök upp här.

Jag ångrar att jag flyttade hit, jag ångrar det allt för mycket. Jag vill inte lämna er, fattar ni inte det! Jag orkar inte, jag orkar inte, jag vill inte.

Min dröm då ? Min dröm att bli utbildad. "Det är bara tre år"

Bara tre år ? Det är vad mitt liv med er har varit. Bara tre år.

Ska jag vänta ett liv till, innan jag ska klampa tillbaks till ert.

Kommer ni ha plats för mig ? Kanske kommer ni glömt, har ni glömt mina skämt?

Om jag inte hade flyttat hit, hade jag inte träffat er. Jag hade bara haft en tid framför mig, jag skulle bara ha haft en nyfikenhet som kittlade i nacken. Nu har jag något mer, nu kommer jag ha ännu en saknad att bära i bröset. Räcker det inte med det jag redan har?

Varför ska den bli tyngre, varför måste den bli större?

Min familj, mina rötter är inte här. Natalie, min andra halva är långt bort. Hon jag var så rädd att flytta ifrån, hon jag fortfrande kan gråta över. Att sakna henne gör ont, smärtan jag känner nu är detsamma. Smärtan blir inte mindre, den bara väljer att inte synas så mycket. Den väljer att inte dyka upp hela tiden. Det är väl det man kan kallar att bli van?

Mina rötter är långt härifrån, precis som ni kommer vara...

Kommer ni bli något jag tittar tillbaks på och förösker minnas... vad var det nu hon hette, hon den som var blond ? jo, hon färgade ju håret sen till mörkt. Sandra var det väl?

Ska det bli så, kommer jag dränkas i min nya vardag. Kommer ni försvinna med vinet i slasken?

Snälla låt det inte hända, låt mig bo kvar här. Gör mitt år till en evighet. Jag är beredd på att möta evigheten. Bara om jag är tillsammans med er. För ni kommer väl hålla om mig?

JAG ORKAR INTE, JAG VILL INTE, JAG ÄR RÄDD!


Jag vill inte förlora er, jag vill inte flytta. Jag vill inte hitta ett nytt liv, jag vill verkligen inte.

Jag vill inte, när fan ska jag fatta... Jag är tydligen inte gjort av stål, eller något annat coolt.

När ska verkligheten infatta mitt sinne, vilket datum ska jag bli sinnersjuk?

Carolin, du kanske har det uppskrivet i din almenacka?

Varna mig, låt mig veta. Jag vill vara förberedd. Tårarna som jag ska beställa ska ju användas. Right?

Jag är inte starkt, jag kan inte flyga...

Jag vill inte ha ett tomtblad. Jag har just börjat anteckna på det jag just fått...

Att älska ska vara svårt. Jag förstår, låt mig inte nå verkligheten. Låt mig inte inta en ny vardag.

Spräng mig, spräng allt som finns omkring.

Låt mig försvinna, in någonstans där ingen hittar mig.

Sudda ut mina minnen, jag orkar inte.

Jag orkar inte , vill inte, snälla glöm inte bort mig.

Snälla älskade vänner, glöm inte mina skämt.

Jag är rädd, jag älskar er...

...jag är så jävla rädd att lämna er.