väx upp, drick upp.

Ja, vad ska jag skriva om gårdagen?
Ska jag skriva om den urgoda maten emma gjorde?  Ska jag skirva om hur carolin blev full och sedan drack 700 glasvatten bra för att "emma ska gilla mig"?   Ska jag skriva om när jag och carolinkämpade oss upp för maslows behovstrappa?  Ska jag skriva om att jag och sandra var från stokholm? Ska jag skriva om min despration om att få tag på ellen?  Ska jag skriva om chokladkakan som vi åt?  Ska jag skriva om mitt o emmas mys-pys? Ska jag skriva om att carolin pratade med (lärar) johan i telefon? Ska jag skirva om att vi har beställt tatueringstid hos "marko"?  Ska jag skriva om min och sandra promenad ner till stan? Eller om järnhammars stöningar? Ska jag skirva om fridas nya skor? Ska jag skriva omkevin, födelsedags barnet?

eller ska jag helt enkelt skirva om att folk tar så jävla allvarligt på saker. För vi är ju mänskliga,right?
Folk förväntar sig saker, jag gör det. Ska man inte då vara ärlig?

Eller ska man vara egoistisk?

Men frågan är... Om  vi är  fyra och tre personer vill göra en sak, och två väljer att göra det. Är det vi eller hon som är egoistiska då?
I vanliga fall är det hon. Inte i detta, för denna dag skulle firas för henne. Hon skulle vara i centrum, därför var det  vi som var egoistiska.

Så, vad ska jag skriva. Ska jag kanske skriva förlåt? Ursäkta, det var inte meningen.
Det enda dilemat var att det faktiks var meningen. Inte att såra någon, utan att vara egoistisk. Att göra det jag ville. Det var min mening.

Och ja, jag säger förlåt.  Jag är en bitch. Jag erkänner det. Men jag blir inte bitchig utan andledning, så den andra frågan är: Tänker du erkänna?

I helhet hade jag en roligkväll. Dagen var jättemysig tripp till göteborg. Kvällen är var mysig o rolig hemma hos emma. Missuppfattningen kom emellan men under natten fick jag och sandra det kul tillslut.
I dagens ära har vi bott i mysbyxor och skrattat oss igenom ica. IDOL & O.C har underhållt oss. tack.

Min tredje fråga är, varför tar jag  det så jävla allvarligt?
Antagligern för att jag hade reagerat likadant.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback