. . . ....
Framtiden är här nu, gårdagen har precis lämnat oss
Jag väntar på att solen ska gå upp, en ny dag att upptäcka
En ny dag att fundera. Vart var du igår?
Vad var solen igår, när mörkret dränkte mig
När den ströp mig, den himmeln föll över mig
Likt ett bomullstäcke
Men gjord av spikar.
Framtiden är här, imorgon är en ny dag
Igår är historia.
Jag lever imorgon, jag dog igår. Hur ser min framtid ut?
Jag dör nu, jag älskar dig.
Du sjöng om en låt, låten handlade om oss
Du ville aldrig berätta vad orden betydde. Du sjöng så vackert. Men du grät.
Jag frågade varför, du svarade bara att igår är historia. Sången handlar om imorgon. Du frågade mig, om jag lever. Jag kunde inte svara.
Du nickade, det var det låten handlade om. Du sa det inte men jag förstod det. Du nickade instämmande. Handlar låten om att tvivla? Att ena sekunden tycka att framtiden är här och i nästa sekund undrar hur det känns att leva?
Jag lever. Men inom pågår det en dödlighet. Den finns överallt. De viskar mitt namn om natten, döden kramar mig. Jag vet att mitt leende lever. Men resten? Jag bad dig sjunga låten.
Du sjöng, jag lyssnade det.
Jag förstod inte, handlar det om tvivel? Håller vi på att förlora oss? Du kunde inte se mig i ögonen. Du sjöng högre, jag skrek med. Jag kunde inte texten . .
Du grät. Jag frågade igen, vad sjunger du om? Kommer vi vinna? Kommer vi gå leende ut ur det här? Kommer himmel av spikar lämna mig?
Du ville inte sjunga igen. Jag förstod inte. Din sång var vacker men jag förstod den inte. Igår är historia sa du. Men den handlade om oss, det förstod jag. Den handlar om vi kommer klara oss? Du sa bara att igår är historia.
Är jag framtiden undrade jag? Du nickade inte. Jag tittade på dig, du tittade bort. Är jag framtiden höjde jag rösten och frågade?
Du sjöng, sakta, du sjöng tystare, du viskade nästan fram texten . Mörkret knackade på min axel och sa, - hör du inte?
Du upprepade mörkrets fråga, hör du inte?
Jo. plötsligt hörde jag. Jag hörde varenda ord. Täcket av spikar som täckte min kropp borrade hål på min kropp och blodet började rinna. Mörkret dansade omkring mig och sjöng med i texten. Du grät och tittade ner i marken. Du förstår nu va?
Sången handlade inte om oss, den handlade om mig. Låten handlade om döden. Mörkret skrek med i refrängen och klappade händerna. Spikarna trängde igenom hårdare. . du kysste min panna och sa adjö.
Framtiden är här nu, gårdagen har precis lämnat oss.