stunder av lycka

Plötsligt ser jag alla ord jag har sett på tv, hört på radion och upplevt i skolan. Dessa funderingar och känslor som är onkontrollerade och obekväma. De känslor som man vet inte ska tänkas eller kännas, man vet att det inte hör till mitt liv, till vårt liv.

Jag hatar alla tjejer du har tittat i ögonen och känt av pirret i magen. Alla fjärillar som har flygit runt pågrund av en annan, jag skulle vilja klippa sönder deras färgglada vingar och krossa deras små kroppar. Jag hatar att du vart så pass nära andra tjejer att du blivit upphetsad. Jag hatar att jag vet vilka tjejerna är och hur vackra de är. Hur jävla snygga de är!

Jag hatar att du dina händer har letat sig ner över deras kroppar och hur du sedan kysst dem ömt. Att du har skrattat av lycka och saknat dem.

Jag antar att det här är kärlek, en oro att förlora det vackrast jag har förtillfället.

Jag vågar inte se långt fram, jag vet att evighet inte finns och att någon kommer överleva det.
Att du skulle vara mannen i mitt liv kan jag absolut inte hålla med om. För tiden rör sig hela tiden och vi kommer uppleva så mycket som inte vet hur det kommer påverka oss.
Att säga att det kommer vara vi om två månader vågar jag inte tänka.
För jag vet att allt kan vända, så snabbt. Jag har sett det på tv, hört det på radion och upplevt det i skolan.

Alla tjejer du haft fjärillar i magen förut har dött ut, något kom ivägen och ni gick åt skilda vägar. Jag hatar att se dig på kort med armarna runt om henne. Jag är en ond person, men jag vill att jag ska vara tjejen i ditt liv. Från början till slut. Hon på kortet skulle vart jag.

Dessa tankar som jag vet alla känner och har till de pesonerna de tycker om sprider jag ut på internet. Kanske är det dumt av mig att visa hur svag man är när man litar på någon annan, hur sårbar man är när man är beroende av någon annans värme.
Men jag bryr mig inte, folk säger att jag är kall det här måste visa motsattsen. Jag bryr mig visst, jag är visst lite svartsjuk av mig men mest är nog jag lite rädd...

Rädd att en dag ska någon titta på vårat kort och känna samma hat, obekväma känlsa av att se dina händer
omkring mig som jag känner nu
och hon kommer önska att du aldrig hade haft någon före henne.
Och jag kommer bara vara historia.