stunder av lycka

Jag saknar dig. Jag vet  det kanske är konstigt, att jag saknar dig så pass mycket.

Med dig kan jag vara mig själv. Mina brister kan lysa igenom, för du är lite som jag. Du lyssnar och finns där. Du går igenom nästintill samma sak. Eller egentligen inte. Inte alls. Men på något vis kan jag tänka mig att du förstår mig. Precis som jag tror att jag förstår dig.

Du går igenom en av din förhoppningsvis svåraste tid i ditt liv. Du kämpar och jag är otroligt stolt över dig! Du kommer få din rätt tillslut, du kommer vinna över din ångest och över Honom.

Att vi alltid funntis där för varndra på något vis vet vi. Det är som du sa förut, att vi har aldrig umgåtss vardagligen men vi har alltid räknat varandras som våra närmaste. När jag flyttade hem kom vi ännu närmare varandra vardag.
 
Och jag saknar dig

Jag kan vara den Cissi som dricker för mycket tillsammans med dig, jag kan vara den som funderar över konstiga ting som att överleva nattens bekymmer, Jag kan vara hon som är livrädd för kärleken och hon som vill rensa ut hela min gaderob sådär spontant en torsdagskväll.

Med dig kan jag slappna av. Jag har inte förstått detta förrens nu.

Jag vet att om vi skulle bo närmare varandra skulle vi komma varandra så sjukt närma.
Jag vill vara där för dig nu, jag vet att det du behöver att tid för dig själv.

Du flyttade till uppsala och jag saknar dig .

Det känns som om du är den enda som förstår mig och mitt kaos. Du har själv upplevt det och varit brevid mig.  Det var du som fick mig att öppna ögonen för saker jag själv innersinne redan vetat om.

Du får mig att fortsätta vilja ta reda på varför jag under alla dessa år har mått som jag gör. Ångest är undertryckta minnen och känslor.
Jag vill veta vad mina minnen är, dina minnen kom fram och var värre än vad någon kunde räknat med.

Kanske är det konstigt men på något vis önskar jag att mina minnen kan komm fram, även om de är så där hemska och overkliga. Jag vill också kunna berarbeta och gå vidare.

Kanske är den en händelse som jag som liten förstorat upp och det har gett sina men. Eller är det något större och allvarligare som hänt.

Jag skulle vilja spola tillbaks och fråga Cissi fem , fyra eller sju år. Hon borde kanske veta. Vad är det som hon har gömt inom sig. Vilka minnen är det hon bar på och som nu stängt ute för Cissi tjugo år.

Rebecka, du får mig att inte sluta tro på mig själv. Man har inte ångest utan andledning. Du får mig att vilja hitta orsaken och leva ett ångestfritt liv. Du får mig att vilja fortsätta framåt.
Du är helt underbar.
Och det värsta är att jag inte tror du förstår det själv. Du ger mig så otroligt mycket, igenom att själv inte ge upp. genom att visa att det går att förändra.

Jag älskar dig och tänker på dig ofta.
Som du sa, du har aldrig mått sämre som du gör nu
men nu när du har Dick mår du även bättre än vad du någonsin gjort.

Du förtäjnar all glädje och lycka i ditt liv, verkligen.

Två trasiga själar mötte varandra en torsdagskväll på sagateatern.
Mitt liv fick en ny ängel
som nu lyser klarare än någonsin