wipe that smile off your fucking face
Just nu känner jag för att ta på mig svarta uttvättade mjukisbyxor, överdrivet stor huvtröja och dra mössan över huvudet och springa. Springa så långt jag skulle orka, eller rättare sagt tills mina ben inte orkade mer. Jag skulle vilja sätta mig ner någonstans där ingen såg mig, där ingen visste att jag fanns. Jag skulle vilja sitta någonstans där jag inte fanns.
Jag skulle vilja att det var mörkt ute, att regnet föll ner över mig och gjorde mina strumpor blöta. Jag skulle vilja att jag inte visste vilken månad det var eller vilket dag som kommer, jag skulle vilja utesluta klockslaget och gömma mig för framtiden.
Jag vill himla mycket saker. eller helst skulle jag vilja skita i allt.
just nu orkar jag inte. Jag vet att jag inte klarar av att bara göra en sak, att bara ha en vanligt vardag. Jag blir rastlös och vill bort. När jag väl har en massa saker för mig ramlar jag ihop. Jag klarar inte av något av dem. Jag måste hitta en balans i mitt liv. För hur många mössar jag än drar över mitt lockliga hår kommer jag fortfarande att synas, fortfarande att finnas.
Jag stör mig på mig själv och har aldrig saknat sara så mycket som nu.
Det är hon som ska vara med mig. För mig att le, skratta, att sluta tvivla. Jag behöver henne. Mer än att springa bort, jag behöver henne. Men hon är inte här, hon är i england. Kanske orkar jag springa dit?
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag orkar.
Vet bara att jag måste göra n å g o t.
små små förvarningar har kommit, jag vet. Jag har sett dem men blundat, blundat skithårt för att intala mig att det inte alls är på väg. Kanske är det inte det, eller håller jag på att ramla ner?
Och frågan, hur långt? Eller jag vet inte. Det enda jag vet är att jag måste göra något åt det. JAG HATAR DET HÄR!
Jag skulle vilja att det var mörkt ute, att regnet föll ner över mig och gjorde mina strumpor blöta. Jag skulle vilja att jag inte visste vilken månad det var eller vilket dag som kommer, jag skulle vilja utesluta klockslaget och gömma mig för framtiden.
Jag vill himla mycket saker. eller helst skulle jag vilja skita i allt.
just nu orkar jag inte. Jag vet att jag inte klarar av att bara göra en sak, att bara ha en vanligt vardag. Jag blir rastlös och vill bort. När jag väl har en massa saker för mig ramlar jag ihop. Jag klarar inte av något av dem. Jag måste hitta en balans i mitt liv. För hur många mössar jag än drar över mitt lockliga hår kommer jag fortfarande att synas, fortfarande att finnas.
Jag stör mig på mig själv och har aldrig saknat sara så mycket som nu.
Det är hon som ska vara med mig. För mig att le, skratta, att sluta tvivla. Jag behöver henne. Mer än att springa bort, jag behöver henne. Men hon är inte här, hon är i england. Kanske orkar jag springa dit?
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag orkar.
Vet bara att jag måste göra n å g o t.
små små förvarningar har kommit, jag vet. Jag har sett dem men blundat, blundat skithårt för att intala mig att det inte alls är på väg. Kanske är det inte det, eller håller jag på att ramla ner?
Och frågan, hur långt? Eller jag vet inte. Det enda jag vet är att jag måste göra något åt det. JAG HATAR DET HÄR!
jag hatar det här, jag hatar det här, jag hatar det här, jag hatar det här , jag hatar det , jag hatar det här, och jag hatar mig själv , jag hatar verkligen det här
Kommentarer
Trackback