stunder av lycka

Hej
skulle jag skriva till dig vet jag inte riktigt vilka ord jag skulle ha valt
eller hur meningen skulle sett ut
Helst skulle nog jag velat riva sönder papperet och springa fram till dig och bara krama om dig
viska i ditt öra "lämna mig aldrig"

Visst är det sjukt när man inser hur mycket någon kan betyda för en?
Visst är det sjukt hur lätt man kan förlora den.
och hur sjukt det är att det kan ta så lång tid innan man inser det.

Kanske skulle jag berättat för dig hur mycket jag älskade dig
på den tiden våra namn var som ett
på den tiden då folk trodde vi var systrar
på den tiden inget kunde komma emellan oss
den tiden som nu för längesen är borta.

kanske borta med vinden, såg du vilket håll den tog vägen?
öppna fönstret, kanske har vi tur att vinden lämnar tillbaks den
kanske vinden tröttnat på vårt skratt, på oss
kanske vill den bara att världen ska se ut som förut

Vet du att jag var lycklig med dig, mina läppar log
mina ögon var hos dig, inuti dig  Vi var som en
jag såg dig
och du såg mig.

nu ser vi inte varandra. Eller är det just det vi kanske  plöstligt gör?

Jag vågade ringa dig idag och vi pratade o pratade o pratade
efter 150 minuter sa vi hejdå

inget sagt om något vi sagt förut.
Vi bara pratade

jag tror jag kanske skulle ha skrivit hur underbart det var att höra din röst
och underbart det var att för en kort kändes det som det var vi

men jag ska inte ge upp dig. Du är för mycket värd
brister har vi alla, även du även jag

men inte fan är vår historia slut än!