stunder av lycka

igår när vi åkte hem från Mora och rullade in på hedemora station så för en sekund kändes det som det var borås station. Och gud vad jag verkligen hade önskat att det faktiskt var det.

nu sitter jag här och låter mina tankar leka sig bort till allt regn och konstiga gubben i viskan. Jag leker med tanken att om jag blundar riktigt hårt och öppnar ögnen fruktansvärt sakta, mycket sakta... då kanske  jag också leka i borås. Nu har jag varken bott eller besökt borås sen studenten.

jag saknar borås, jag saknar borås, jag saknar verkligen borås.
det slog mig rätt i magen när jag satt där på tåget. Jag hade för sekunden verkligen velat soplat tillbaks tiden någon måndad då borås var en självklar sak i min vardag.
nu är det endast världens bästa minne. Världens bästa upplevelse. Världens bästa stad.

jag är knäpp tänker alla borås-bor. Ni som kan spy galla över den staden som jag helst av allt vill kasta ut små röda gelehjärtan som ett gulligt godisregn över. Ni kan nog inte förstå min längtan.


men fy, jag saknar er.