stunder av lycka

jag funderar på att raka av mig håret, eller åtminstone låtsas göra det. Tänk att inte ha något som bara är i vägen, något som vägrar lyssna på en eller som bara gör allt för försäkra en om att hur mycket du än försöker, kommer det inte göra någon skillnad alls, inte ett piss. Med andra ord är jag urless på mitt hår!

som tur var är det på torsdag det förhoppnigsvis blir ändring på det hela.
L Ä N G T A R.
tolv noll noll ska jag sitta beredd och möta de blonda slingorna som ska förgylla min vardag. Eller åtminstone min spegelbild.

idag vaknade jag av ett monster till hund skrek utanför min dörr, eller enligt mamma skällde han bara lite grann, yeah right att han gjorde. Jag tog kraft och skrek " få tyst på honom" sen jag la kudden över huvudet för att dämpa det plågande ljudet och blundade igen. Dock tog det underbara slut alledels för snabbt. Jag hörde hur mamma öppnade min dörr och sakta gick in, arg tittade jag upp och ser att hon håller i telefon och på några microsekunder hinner jag inse att det är till mig och att klockan är elva. Det var sannas underbara stämma som möttes med min morgonstämma. Trots allt blev det en trevlig morgon.

nu: titta mig i spegeln.
sen: bio ?