stunder av lycka

Jag har slått mig ner i datasalen och väntar på att klockan ska slå fem. Då ska jag gå och möta kevin med gul puma keps. Jag kommer hinna hungra ihjäl mig till dess. Så råkar ni möta en gul puma keps med en mobil i handen kan ni tips om att den sitter en blondhårig skelett i datasalen på ljud&bild skolan. Ni kan säga att han bara kan lämna mobil där bredvid mig.

Idag har vart en sådan där dag "Hej-nu-ska-ni-göra-en-massa-lekar-och-lära-känna-varnadra" 
Att  de inte har gett upp än ?
Vi fyra tjejer är älskade bland våra lärare men vi har blivit alledels för enstörningar för att passa in i klasserna. Synd men sant. För mig gör det inte så mycket, jag älskar att umgås med mina tjejer.

Jag har min klass från nian att älska. Det var folk jag hade känt sen de flesta var ett år. De är inbiten kärlek som alltid kommer finnas hos mig.

Den kärlek jag har för mina underbart vackra damer är något annorlunda
det är något vackrare
djupare

Det var som någon sa idag när vi gjorde en grej där vi skulle föröska få en kula att åka snabbt igenom en bana. Vi tre (+ martin) var snabbast
- det är bara för att det tänker med samma hjärna

vi är som en perosn. Vi är himla olika, men vi delar det där hjärtat som finns inom oss.
och det är därför vi kanske inte passar in.
Vi är för inbitna med varandra.

Nej så klart är det inte tanken att dela upp grupper utan att man ska känna sig mer trygg med sin klass. Toppen tänkt! dock en sak som fattades, det var ungefär 7 styckna från VÅR klass (inräknat oss)


det går inte att begära att man ska skära sönder ett hjärta
när man vet att det slutar bulta då.